Antalet östeuropéer som kommer till Sverige enligt våra tidigare nyhetsbrev ökar ständigt. Mycket på grund av den ökade massmediala bevakningen. Så som vi har berättat tidigare kan företagarna stanna i Sverige upp till 90 dagar utan varken uppehållstillstånd och arbetstillstånd om de driver sin verksamhet i en företagsform som inte har anställningskontrakt mellan personerna och formen (så är fallet t.ex. för enskilda firmor, handels- och kommanditbolag).
Det senaste nu är att många av de personer som har börjat att komma vill stanna längre än 90 dagar. För detta krävs uppehållstillstånd eller visum. Vi berättade i vårt förra nyhetsbrev att ansökarländernas medborgare har ett rättsskydd som ger dessa rätt till att få samma behandling som EU medborgare när de vill arbeta inom unionen. Vi berättade också att det fanns en ny rättspraxis från EG-domstolen som behandlar dessa frågor. Enligt den rättspraxis kan man utläsa att ifall ett medlemsland har ett system där personen kan ansöka om uppehållstillstånd före inresa så skall personen göra detta. EG domstolen dömde därför i tre ursprungligt brittiska mål att personerna hade brutit mot reglerna trots att de var företagare. De fick åka ut ur Storbritannien och lämna in en ansökan före det att de kunde återvända. EG domstolen passade dock på att samtidigt påpeka att migrationsmyndigheterna måste behandla en sådan ansökan skyndsamt och seriöst så att inte personens rättigheter i praktiken blir berövade.
I ett av EG domstolens ursprungligt nederländskt mål behandlades frågan om polska och tjeckiska prostituerade i Nederländerna skulle avvisas. De prostituerade sade att de var egna företagare och att genom EG-rätten/europaavtalet med deras hemländer fick de ej diskrimineras. Nederländernas myndigheter sade att prostitution är tillåtet men endast för EG medborgare. Domstolen dömde till de prostituerades fördel. Detta då domstolen ansåg att de prostituerade kunde inte till skillnad från de tidigare ursprungligt brittiska målen nå framgång vid att ansöka om uppehålls- eller arbetstillstånd före inresan. Domstolen delade ej den nederländska statens bedömning att dessa tjänster var enbart tillåtna för EG medborgare. Här ansåg domstolen att ifall ett land tillåter sådana tjänster så kan det inte göras någon skillnad för medborgare från ansökarländerna som bedriver egen rörelse.
Frågan som nu uppstår är hur fungerar det svenska Migrationsverket. I november 2001 ansökte fyra stycken polska egna företagare om uppehållstillstånd i Sverige med stöd av rättspraxisen och europaavtalet. Nu 13 månader senare har inte Migrationsverket ännu avgjort ärendena. Myndigheten har förhalat ärendet gång på gång. Många ursäkter har funnits så som att ”vi har många ärenden”, ”vi behöver läsa på”, ”frågan måste avgöras centralt” osv. osv. I juni 2001 beviljade verket ansökningarna förtur. Därefter hittade man på att budgetarna som hade gjorts tidigare vid ansökan hade blivit för gamla på grund av tidsåtgången. Nya fick göras. När dessa lämnades in gick handläggaren på semester i en månad. Ärendet hade förtur men ingen annan handläggare sattes in på ärendet.
Vid förfrågan till verket har det visat sig att man har ingen särskild avdelning eller personal med specialkompetens för medborgare från ansökarländerna. Myndigheten tycks låta handläggarna behandla alla sorters ansökningar d.v.s. både de som a) är EU-medborgare, b) ansökarländers medborgare och c) övriga. En sådan administration får den konsekvens att de lidande blir b) ansökarländernas medborgare.
Grupp a) EU-medborgare kan resa in i landet och ansöka direkt ifrån den nya bosättningsorten. Det betyder att de kan börja arbeta på plats trots att ansökan ej är avgjord.
Grupp c) har inget rättsskydd från EG-rätten och de kan ej göra anspråk på lika behandling så som personer från grupp a.
Grupp b) däremot har rätt till lika behandling så som grupp a) men enligt den rättspraxis som finns från de ursprungligt brittiska målen skall en ansökan lämnas in och beviljas före inresan.
Det är byråns syn att grupp b) diskrimineras när de ej på lika villkor så som grupp a) kan resa in i landet och börja arbeta. Detta är dock godtagbart så som EG-domstolen fastställer ifall migrationsmyndigheten i det aktuella landet behandlar ärenden skyndsamt och seriöst. Detta tycks ej vara fallet i Sverige.
Konsekvensen av detta är att en medborgare från ansökarländerna som driver egen verksamhet och stannar mer än 90 dagar får ett liknande fall som det mål som kom från Nederländerna. Genom Migrationsverket dåliga hantering av dessa ärenden så leder det till att i princip kan medborgare från ansökarländerna stanna utan att lämna in ansökningar före inresan då det inte finns en rimlig och rättvis möjlighet att skyndsamt få sin ansökan behandlad. Migrationsverkets dåliga hantering har med andra ord lett till att den svenska kontrollen av personer från Östeuropa har försämrats. Detta i förhållande till många andra EG-länder som försöker leva upp till att behandla dessa ansökningar professionellt och som en del av ett modernt och integrerande Europa.
I november 2002 spelades ett program i SVT Uppdrag Granskning som fokuserade på östeuropéerna som arbetar i Sverige under denna princip. Byrån hade informerat SVT om problemet med Migrationsverkets dåliga hantering av ärendena. Tyvärr valde SVT att ej berätta om detta utan fokuserade endast på att försöka belysa arbetssituationen för östeuropéerna i Sverige.
