En enskild näringsidkare hade kalenderår som räkenskapsår. 2003-12-29, lämnade näringsidkaren in en ändrad deklaration för taxeringsåret 2003 då näringsidkaren vid en efterkontroll av deklarationen hade upptäckt att avskrivningarna på inventarier kunde öka. Räkenskapsenlig avskrivning är kopplad till att motsvarande avskrivning sker i bokslutet. Enligt 6 kap 10 § bokföringslagen ska årsbokslut färdigställas så snart det kan ske, dock senast sex månader efter räkenskapsårets utgång det vill säga i det aktuella fallet senast 2003-06-30.
Skatteverket godtog inte den inlämnade rättade deklaration eftersom det först inlämnade bokslutet var fastställt. Skatteverket konstaterade att Regeringsrätten i tidigare avgöranden har uttalat att ändrade bokslut under vissa förutsättningar skulle kunna godtas men Regeringersätten uttalade inte när det skulle kunna ske. Det fanns inte heller enligt praxis några fall då ändrade bokslut godtagits. Skatteverket hänvisade till att räkenskapsenlig avskrivning är en ren skatträttslig regel och någon koppling till god redovisningssed finns inte. Däremot ska vid räkenskapsenlig avskrivning den i deklarationen gjorda avskrivningen överensstämma med bokföringen. I sitt omprövningsbeslut vidhöll Skatteverket att den inlämnade deklaration inte kunde godtas och hänvisade till Riksskatteverkets skrivelse den 2002-12-10, dnr 10086-02/100 samt bokföringsnämndens skrivelse 2002-04-19, dnr 54/02.
Näringsidkaren överklagade till Länsrätten och yrkade att avdrag för avskrivning på inventarier skulle medges med ytterligare 300.000 kr. Han anförde att ändring av bokslut enligt praxis godkänns om ändringen sker innan deklarationen för påförljande år ska vara inlämnad.
Enligt Länsrätten fanns den enligt Regeringsrättens praxis förutsättningar att ändra fastställda bokslut, i vart fall så länge som det sker innan deklarationen för nästföljande taxering ska ha lämnat in. Det gällde om det huvudsakliga syftet med det ändrade bokslutet inte var att sätta ned en ifrågasatt taxeringshöjning eller att undvika eftertaxering eller skattetillägg. Domstolen konstaterade att det inte fanns några sådana skäl i det aktuella målet. Länsrätten ansåg att det inte fanns några skäl att frångå Regeringsrättens praxis och beslutade att godta det ändrade bokslutet, trots det som anförts i Riksskatteverkets och Bokföringsnämndens skrivelser som Skatteverket hänvisat till.
Skatteverket överklagade till Kammarrätten och yrkade att Kammarrätten skulle ändra Länsrättens dom och fastställa Skatteverkets beslut att lägga den först inlämnade deklarationen till grund för taxeringen.
Kammarrätten hänvisar i sina domskäl (KR i Stockholm dom 35-05, 37-06, 2006-11-07) inledningsvis till bokföringslagens förarbeten som säger att bokföringsskyldigheten inte bör göras mer omfattande än vad som är motiverat med hänsyn till de intressen som bokföringen ska tillgodose. Det innebär enligt domstolen att borgenärsskyddet inte är lika starkt vid enskild näringsverksamhet som vid verksamhet bedriven i former med begränsat personligt ansvar för delägarna. Kammarrätten anser därför att vad Bokföringsnämnden anfört i den av Skatteverket åberopade skrivelsen inte ovillkorligen innebär att det ändrade bokslutet inte ska godtas. Inkomstskattelagen innebär i detta avseende inte heller någon skillnad jämfört med den tidigare gällande kommunalskattelagen.
Kammarätten konstaterar därefter att grunden för beskattning har ändrats genom det ändrade bokslutet och den därpå basererade deklarationen. Eftersom det inte har påståtts att bokslutet behövt ändras på grund av någon bokföringsteknisk orsak samt att bokslutet inte färdigställts inom sex månadersfristen enligt 6 kap 10 § bokföringslagen, anser Kammarrätten att Skatteverket haft fog för att inte lägga den ändrade deklarationen till grund för taxeringen. Domstolen bifaller därmed Skatteverkets överklagande. Enligt Kammarättens mening avser målet en fråga som är av betydelse för rättsltillämpningen och näringskdaren får därför ersättning för sina ombudskostnader.
