Det senaste året har vi sett en ökning i antalet frågor som ställs till de skattskyldiga där frågan gäller hur den skattskyldige kan betala sina levnadsomkostnader.
I många fall handlar det om personer som antingen har startat en ny rörelse eller där de har haft ett förlustår. Skattemyndigheten har ett kalkylsätt där de själva räknar baklänges med de uppgifter de har och väger dessa mot folkbokföringsuppgifter om antalet familjemedlemmar. Ser myndigheten att pengarna som finns förefaller vara lite i förhållande till RSV:s (Riksskatteverkets) norm upprättar myndigheten en skrivelse till den skattskyldige där man ber om en förklaring hur personen lever.
Grunden till att Skattemyndigheten ifrågasätter den enskildes leverne ligger i att myndigheten misstänker att personen kan ha haft svarta inkomster. Det behöver dock ej vara så, då personen kan ha haft skattefria inkomster (gåvor, spelvinster, arv, reavinst på lösöre) eller ha lånat pengar för att leva, vilket inte föranleder någon skatt.
I många av de fall som har uppkommit har just den skattskyldige svarat att han/hon har lånat pengar då företaget gick dåligt. Skattemyndigheten tycker det är märkligt att dessa lån ej har varit upptagna i deklarationen. Detta har ändå en naturlig förklaring då ett lån enligt lagstiftningen för taxering 1999 ej behöver tas upp om den skattskyldige ej har en förmögenhet som uppgår till 900.000 kr. Den skattskyldige brukar dock ta upp lån där han/hon har betalat ränta men har personen lånat privat och inte betalat någon ränta är det alltså inte fel att ej ta upp lånet.
En annan detalj som uppkommer från Skattemyndigheten i denna fråga är om den skattskyldige kan styrka att lånet finns. Myndigheten vill se kopior på låneavtal. Har pengarna lånats utomlands vill myndigheten gärna se att pengarna har skickats till Sverige genom transferering eller att det finns ett växlingskvitto för den utländska valutan till svenska kronor.
Många företagare i Skåne har utländsk bakgrund och har därmed ett stort kontaktnät i utlandet av släkt och vänner. I en hel del kulturer är det vanligt att man lånar av varandra utan att upprätta avtal och att dessa lån sker i kontanter. Lånen kan t.ex. utbetalas när den skånska företagaren är på semester eller affärsresa och sker då med kontanter som tas till Sverige. Problemet som uppstår är hur kan det bevisas. Det minsta den skattskyldige kan göra är att växla den oftast utländska valutan till svenska kronor och öka trovärdigheten hos myndigheten.
